IN MY ASS!!!

Eller så är det bara så att det måste vara ömsesidigt för att rubriken ska fungera? 

Var börjar man 1 år senare?

Nuförtiden bor Malin och Saga själva i en liten 2:a i stan. För snart 6 månader sedan bröt jag och Dan efter några månader av bråk, bråk och bråk. Jag önskar att jag kunde säga att vi skildes åt som vänner och att allt fungerar toppen men...så är inte fallet! Det var inte vackert och det sades saker som inget barn ska behöva höra att en förälder kallar en annan. Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för att jag tillät henne att vara mitt uppe i det kaos som var. 

Jag hoppades att jag skulle vakna och inse att allt bara var en dröm men den bittra sanningen hann ikapp och talade om för mig att jag stod ensam i en stad jag skulle måsta bo kvar i trots att den enda anledningen till att jag ens flyttade hit nu var borta. Det var jobbigt...otroligt jobbigt! Jag vet inte hur många tårfyllda sömnlösa nätter det har varit, hur många gånger man varit tvungen att bita ihop för att verka stark inför sin dotter eller hur många gånger man bara velat ta upp telefonen och ringa för att önska att allt kunde vara som förr. 

Det är fortfarande jobbigt, speciellt eftersom jag tillät mig själv att börja känna igen när allt verkade så bra. B I G MISSTAKE!!! Men man lär så länge man lever och nu vet jag att jag INTE ska upprepa mina misstag i den frågan!

Någonstanns vet jag att ensam är stark, jag måste bara se till att ha orden nära när det känns tungt.

Det värsta är att jag nu inte får ha min dotter hos mig alla dagar, jag kan inte vara där och trösta när hon ramlar och slår sig eller bara vill sitta hos mamma en stund :´(

Man såg från början att hon tyckte att situationen var väldigt jobbig. Hon grät när jag lämnade henne och ville inte klä på sig när jag hämtade utan ville att vi alla tre skulle vara på samma ställe. Så otroligt jobbigt att se hur ens barn mår dåligt över de val man gör! Men samtidigt så har jag varit tvungen att intala mig själv att hon på sikt kommer att må bättre av en separation än 2 föräldrar som aldrig kan hålla sams. Som det ser ut nu så bor Saga med mig tis(em), ons, tors, fre, lör och söndag. Sen åker hon till Dan där hon är söndagkväll, mån och tisdagmorgon och sen helgen (varannan då han inte jobbar) Vi har sagt att vi alltid är välkomna för att hälsa på henne om det inte är våra dagar så att hon känner att vi finns kvar om än vi inte är där hela tiden.

Nu verkar hon ha funnit sig i den nya situationen och är aldrig ledsen när det hämtas eller lämnas vilket känns jätteskönt! 

Mina två ljuspunkter i den annars så dystra situationen är såklart min underabara dotter SAGA! Jag visste inte att man kunde älska en människa så otroligt mycket! Den kärleken man känner till sitt/sina barn är något utöver det vanliga och jag önskar att alla skulle få chansen att uppleva detta!

Sen tackar jag högre makter till att jag fick jobb när jag fick! Utan det vet jag inte vad jag hade gjort.

Jag jobbar numer på en jättebra arbetsplats med helt fantastiska kollegor som verkligen förgyller min vardag! Att kunna släppa allt på hemmplan och gå till jobbet har varit guld värt under den här tiden och är fortfarande! Nu behöver jag inte fundera nästa gång någon förklarar känslan av att gå till ett arbete där man trivs och dit det känns roligt att komma på måndagmorgon, för nu vet jag :)

Och som om inte det vore nog så har jag nu den bästa chefen jag haft genom mina anställningar. Alltid så tillmötesgående och fixar och trixar så det ska bli så bra som möjligt :) Då har man det bra!

Jag vet att arbetet inte är för alltid men jag är där nu och jag kommer att njuta av varje sekund!

Nu ska jag gå och väcka min ögonsten som redan nu sovit på tok för länge...

Då man har hunnit samla på sig en del ord under ett år av tystnad så finns här en del som måste ut så för er som nu tänker att ok, hon få en chans till så blir det ytterligare en uppdatering senare ikväll :)

På återseende! 

19:57

Har precis lagt Saga och det är bara så otroligt! Ända sedan hon var liten har hon velat hålla handen när hon ska somna och det har hon fått. Sedan vi gjorde slut jag och Dan så har hon när hon är hos mig velat att jag ska hålla om henne och om jag inte gjort det så har hon blivit väldigt ledsen och jag har tänkt att ok, hon behöver det nu då det här är en ny situation för henne. Så en dag när hon skulle sova lunch så gick jag ut och sa att hon skulle lägga sig och sova och att jag var alldeles utanför. Jag hörde hur hon låg och pratade och rätt som det var så blev det tyst. Nej, tänkte jag. Det kan inte vara sant. Jag öppnade dörren lite försiktigt och jodå, där låg hon och sov så sött och sedan dess har det inte varit några som helst problem att lägga henne och sen gå ut! Det är helt galet! Kanske är det bara jag som inbillat mig att hon behövt hålla handen, eller kanske det snarare är så att det är JAG som behövt göra det :) Duktig är hon iaf, mammas älskling!

Sen att hon är blöjfri och har varit det ett tag nu är även det helt otroligt :) Eller ja, hon har blöja då hon sover och när hon är ute på dagis men hon kissar aldrig i den utan att säga till först :)

Ibland måste man få vara stolt :)

Det går jättebra för henne på dagis och hon verkar trivas som fisken i vattnet, speciellt nu när dom kan vara ute så mycket mer än i vintras när det var så mycket snö.

Från det ena till det andra...

Vad har egentligen hänt sedan sist? När jag tänker tillbaka så är det bara ett ord som dyker upp och det är...bråk. Bråk med Dan och bråk med familjen och det är ingenting som jag fortsättningsvis har lust att komma ihåg när jag om ett år från nu tänker tillbaka på året som var.

Det är slut med det nu!

Nu fokuserar vi på det positiva, t ex som att jag ska bli MOSTER!!! Min älskade syster Helena ska bli MAMMA! Hur fantastiskt är inte det? Jag kommer dock att bli tokig på att sitta här när det enda jag vill är att åka dit och finnas där för henne på samma sätt jag vet att hon önskade att hon fanns här för mig när jag fick Saga <3 Jag älskar dig sis och jag saknar dig jättemycket! Skulle behöva en dos av dina tokerier just nu :)

För övrigt så är jag så trött ikväll så jag vet inte var jag ska ta vägen! Det har blivit sena sena kvällar för Malin den här helgen men vad gör det när man har trevligt sällskap?  Därför tänkte jag ursäkta mig nu, titta lite på tv (läs somna framför tvn) och sen gå och sova så man orkar upp och arbeta imorgon :)

Godnatt på er och välkomna tillbaka till del två av historien. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har varit en sån dag där ingenting går som det ska. Dagen började med att det blev jättestressigt när vi skulle iväg och ni som känner mig vet att jag HATAR att stressa, speciellt på morgonen eller när man kliver ur duschen! Jag tycker ändå at...

Idag blir det därför inte många ord innan ögonen slår igen för den här tisdagen.   Ringde bvc idag om provsvaren på Sagas blodprov vi tog förra veckan. Det visade sig att hon faktiskt är allergisk mot katter precis som vi trodde. Det var inte en ...

kan man lugnt säga att det är från tidiga morgon till sena kvällen på prästgårdsgatan.   Min typiska vardag ser allt som oftast ut ungerfär såhär: Kliver upp och gör mig i ordning innan Saga vaknar, Saga vaknar och görs klar, åker med Saga på dag...

T H I S  I S  T H E  B E G I N N I N G  O F  P A R T  T W O... ...

T H I S  I S  T H E  E N D  O F  P A R T  O N E . . .     ...